Igår lördags fick vi till slut en hare efter ett långt slagarbete, haren tog rätt fram
och ett katastrofalt dåligt drev. Men så är harjakten ibland.
Idag söndag var det färska spår vi väntar på upptag och då märker
jag att tiken följer en å. Gps visar bara att tiken fortsätter längre och längre bort
utan att ta sig på sidan av ån. Jag tänker nu är det kört.
Jag springer allt jag kan för att se var tiken är och då får jag via gps se att hon är på land
(puuuuh) , Då jag når ner till vattnet så är tiken på andra sidan och på min sida vid kanten
är det öppet och tiken är som sagt rädd för vatten. Tack gode gud att lydnaden funkar ibland
så lyckas jag locka henne från isen och jag kan ta mej över 300 meter längre bort och
lyfta matilda på rätt sida. Kan lova att en tår kom när jag fick över henne.
Sen så hade en hare blivit jagad så jag tog chansen och följde med matilda och fick
uppleva ett upptag framför ögonen där både hund och haren flyger ut genom en gran.
3 timmar drev och en bra dag slutade gott.
jan 01
