På torsdagen var det premiär på 6 cm snö för Stina, vi valde ett ställe där vi hade förhoppningar om harspår. Inga spår syntes så jag tog en tur på ett ställe där det såg lite extra speciellt ut. Efter 100 m så ser jag något sticka iväg, och tro på fasiken så är det en hare. Stina som är nedanför mig märker inte haren. Efter en stund så kommer Stina på spåren och via gps ser jag att det drar iväg. Skotten plockas upp ur fickan och laddas i bössan. 400 meter drar det iväg och ser att det drar mot bilen. När jag kommer närmare hör jag skallen eka inne i skogen. Typiskt haren har sprungit 10 meter från min bil. Ser på gps att Stina tappar spåret och drar sig bakåt och hamnar till slut vid upptaget. Efter en stund kommer hon till mig, låter hon ta spåret vid bilen och vägen ca 80 m innan avhoppet . Återigen går drevet en bukt på 400 meter då ser jag skymten av den grå vita haren som dessvärre springer åt fel håll. Jag letar avhoppet men hittar det inte, men döm om min förvåning Stina hade hittat det men haren hade valt samma drevlöpa och Stina kunde inte lösa det. En magisk dag som kunde slutat med en skjuten hare.
Dagen efter var jag på ett annat ställe med Stella som fick slag ganska omgående, tog ca en timme innan ljudet av skallet kom och drog rakt mot en fäbodvall, där vart det något som jag inte har en aning om, Stella letade sig bakåt i drevlöpan och till slut kom skallet och drevet igen, letade mig efter vägen där upptaget hade kommit och visst där kom den gråa lilla haren, patronerna i och osäkrade då vänder haren i mina ögon lite väl långt bort. Stella kom efter ca 5 min och hittade till slut avhoppet. Drevet gick och mot fäbodvallen. I samma sekunder ringer en valpköpare så bössan läggs på sidan om mig. Ser att hon har väldiga problem vid vägen, helt plötsligt när jag pratar i telefon prasslar det till och haren kommer framför mig 10 meter. Haren tog tillbaka , efter detta så kom Stella äntligen på rätt spår men ca 20 min efter jag sett haren, väldigt dålig drev och en trasig trampdyna.
